Odellskan igen. Kommentar på psykbryt

Svar på en kommentar på den emineta bloggen Psykbryt. Psykiatri har i alla fall  indirekt bäring på scientologin.

Miss Dopamin.

Jag tycker att du drar några felaktiga slutsatser, kanske är dom förhastade, nämligen genom att du förutsätter att ”både polis och personalen på psykakuten tog ju för givet att hon var sjuk”

Ett annat sätt att se på det skulle kunna vara att polisen, som hade första kontakten med Odell, uppfattade att det fanns en person på bron som behövde hjälp, och stannade bilen för att ge hjälp. Precis som om en person hade legat mitt på en motorväg tillsynes livslös, eller någon person liggandes på golvet i ett köpcentrum, tillsynes ovårdad och antagligen berusad. Människor som mår bra ligger inte tillsynes livlösa vare sig på en motorväg eller i ett köpcentrum. Orsaken till att en person ligger livlös kan ju bero på precis vad som helst, även om sannolikheten för vissa omständigheter är större, tex alkohol, kroppslig sjukdom, olycka etc.

Polisen gjorde bedömningen att Odell ville ta sitt liv. Sannolikheten att en människa som vill ta sitt liv lider av allvarlig psykisk sjukdom är väldigt stor. Vad tror du att du som polis hade gjort?
A. Kört hem personen
B. Åkt därifrån
C. Åkt till en psykiatrisk jourmottagning för en bedömning av läkare
D. Frågat om personen ville ha hjälp med en knuff i ryggen

Vad polisen skall göra i detta läge är solklart. Enligt lag är det LPT § 47. Polisen kan föra personen mot sin vilja till en psykmottagning för en psykiatrisk bedömning.

Precis som om du lägger dig mitt på vägen och spelar livlös så kommer du bli körd mot din vilja (om du spelar medvetslös kommunicerar du ju inte) till en akutmottagning, troligtvis med ambulans.

Lägger du dig på köpcentrets golv och häller över dig några glas vodka så att du luktar sprit och spelar jätteberusad så kommer polisen att enligt LOB, Lagen om omhändertagande av berusade personer föra dig till en fyllecell.

Naturligtvis går det att spela teater och simulera alla tänkbara saker. Härtinfakt, gallstensanfall, virus på ballansnerven, förkylning, att man är förföljd av rosa elefanter, att man hör röster eller är djupt deprimerad.

Du avslutar att ”så får man inte göra i sverige idag”. Det man inte får göra, vilket jag tycker är helt rätt, är att sno åt sig samhällets resurser utan att vara i behov av resurserna. Odell har för sitt eget höga nöjes skull gjort precis detta. Snott resurser som hon inte var i behov av.

Du skriver även om rättigheter. Odell hade massor med rättigheter. Bl.a rättigheten att låta bli. När det gäller tvångsvård längre än 24 timmar måste beslutet prövas av ytterligare en läkare, specialist i psykiatri, därefter måste länsrätten pröva om kriterierna för fortsatt tvångsvård är uppfyllda. Odell skulle i detta fall även fått ett juridiskt ombud. Det odell inte tar upp, är att tvångsvård av patienter är en liten del jämfört med de som vårdas frivilligt.

Kanske tvångsvården skulle avskaffas? Att personer som hör röster som uppmanar till att mörda barn skall lämnas ifred, eller någons bror eller syste som härbergerat sig i hemmet i två veckor, livrädd för att gå ut, än mindre äta, då maten tros vara förgiftad?

Ibland får man intrycket av att vissa personer tror att psykiatrin går ut och plockar folk på måfå på gatan, låser in dom, spänner fast dom i bälte och tvångsmedicinerar personen år ut och år in.

När en medvetslös patient hittas med hjärtstillestånd på gatan ges injektioner med läkemedel helt utan patientens medgivande. Detta borde kanske också ifrågasättas? Personen kanske ville dö just då? En person som inte sovit på 2 veckor pga tex mani eller amfetaminmissbruk och som dessutom är våldsam och där kroppen är nära en kollaps med hjärtstillestånd, ska man förutsätta att en sådan patient verkligen förstår att det kan handla om timmar innan denne dör av kollaps? eller skall man tvångsinjecera med lugnande läkemedel för att förhindra en kollaps? Visserligen riskfyllt även detta, men när skall man presumera att personen egentligen vill ha hjälp då den inte är i stånd att själv gör den bedömningen?

Hur den, som du kallar makfullkomliga sjukvården, än gör kommer den ibland, med facit i hand kanske kunnat handla annorlunda. Det finns risker med livet, så enkelt är det. Eller tror du att alla inom sjukvården vill skada personer på pin kiv?

Annonser

Svar: Rättssäkerhet för patienter

Angående Hubbardianens blogginlägg ”Rättssäkerhet för patienter”. Inlägget behöver bemötas

Hubbardianen skriver om Anna Odells iscensatta psykos, och vikten av rättsäkerhet i samband med det frihetsberövande som kallas Lagen om psykiatrisk tvångsvård, LPT. H föreslår ”öppna journaler om patienten kräver detdet pga granskningsefterfrågan där varje beslut och behandling noga antecknats och som kan granskas av utomstående”.

Med risk för att skriva H på näsan vill jag ändå påpeka att det redan fungerar på det viset i dagsläget. Alla patienter har rätt att begära ut jornalkopior, och publicera dessa på Aftonbladet om hon så önskar. Det enda är att journalanteckningar som är känsliga för tredje part utelämnas. När det gäller all behandling som sker under LPT så antecknas denna behandling redan i en speciell sk ”beslutsjournal” där tidpunkter för olika tvångsåtgärder antecknas, hur länge en person ligger i bälte etc. De första 24 timmarna kan patienten hållas kvar genom att en legitimerad läkare i allmän tjänst, oftast en distriktsläkare, bedömer patienten och utfärdar vårdintyg + att ytterligare en läkare fattar et sk kvarhållningbeslut. För att få hålla kvar patienten längre än dessa 24 timmar måste en specialist i psykiatri fatta ett sk intagningsbeslut och detta beslut prövas av länsrätten, där ytterligae en specialist i psykiatri finns med som länsrättens förtroendeläkare. Länsrätten består av en domare och nämndemän. Patienten måste informeras om rätten till att överklaga intagningsbeslutet och erbjuds också hjälp av ett ombud.

Vad jag alltså kan bedöma så finns alltså allt detta som H önskar med psykiatrin i dagsläget. Jag kan dock ställa mig lite tveksam till att psykiatrijournaler mer på regelbunden basis skall offentliggöras eftersom innehåller så pass känsliga uppgifter. En del av de svårast sjuka patienterna kan insjuknar ibland i skov, som tex bipolära sjukdomsspektrat. Man kan ju tänka sig att i an manisk fas då en del patienter känner sig ”friska” men är maniska. Att i detta läge låta patienten få ut sin journal som kanske läggs ut offentligt skulle vara till mer skada än nytta för patienten, då patienten när denne tillfrisknar garanterat skulle ångra sig. Men när patienten bedöms som stabil är det väl upp till patienten. En del patienter med allvarlig psykisk sjukdom fattar inte alltid de beslut som kan anses vara det bästa för dom själva i akuta lägen, men det kanske säger sig självt.

Diskussionen är intressant, och mycket kan givstvis bli bättre, men just det juridiska i samband med tvångsåtgärder fungerar enligt min bedömning ganska bra i dagsläget. Sedan bör det påpekas att tvångsåtgärder är något man försöker undvika så långt det är möjligt. Det är endast då det är omöjligt att på andra sätt uppnå en behandlingsallians med svårt psykiskt sjuka människor som inte klarar annat än om de vårdas inom låsta dörrar. Tvångsåtgärder är alltid en kränkning, och kan försvåra framtida behandlingsallians, varför frivillig vård alltid eftersträvas.